När socialnämnden ansöker om tvångsvård enligt LVU prövas ärendet av förvaltningsrätten. Du kan läsa mer om när LVU kan bli aktuellt här. En muntlig förhandling hålls nästan alltid i dessa mål för att alla parter ska få möjlighet att yttra sig och svara på frågor. En muntlig förhandling är därför som ett möte i domstolen där alla parter får ge sin syn på saken. Domstolen har redan fått allt skriftligt material i målet som ansökan och utredning. Förhandlingen är därför till för att parterna ska ges möjlighet att berätta med egna ord, ställa frågor och ge mer utförlig information om målet som inte framgår av det skriftliga materialet. Muntliga förhandlingar hålls i regel bakom stängda dörrar. Det betyder att inga obehöriga får vara där eftersom man vill skydda den unges integritet.
Eftersom förhandlingen i regel hålls bakom stängda dörrar brukar bara vissa få vara med. Dessa är vanligtvis följande.
I vissa fall kan även vittnen, tolkar eller god man delta om det behövs.
Du har som part rätt att begära att en muntlig förhandling hålls i ärendet.
Förhandlingen börjar med att domaren hälsar alla välkomna och kontrollerar vilka som är närvarande. Därefter sammanfattar domaren vad målet handlar om – det vill säga varför socialtjänsten vill att den unge ska få vård enligt LVU. Domaren utgår från det skriftliga materialet vilket alla i målet har läst igenom på förhand.
Sedan får socialtjänsten berätta varför de anser att tvångsvård behövs. Därefter får den unge och vårdnadshavarna, med stöd av sina biträden, ge sin syn på saken.
Domaren och övriga parter får även ställa frågor till varandra för att utreda ärendet vidare. Om någon har kallat ett vittne som exempelvis en lärare, läkare eller psykolog kan denne också höras under förhandlingen.
Till sist får alla parter säga några avslutande ord innan förhandlingen avslutas. Domstolen meddelar ofta inte sitt beslut direkt utan skickar det skriftligt i efterhand.
Är du missnöjd med beslutet från Förvaltningsrätten kan det överklagas till Kammarrätten.
