Beslag är ett straffprocessuellt tvångsmedel som innebär att brottsutredande myndigheter, såsom polis eller åklagare, tillfälligt omhändertar egendom som kan ha betydelse för en brottsutredning. Syftet med beslag är att säkra bevis, återställa stulen egendom eller förverka föremål som har anknytning till brott. Det är alltså inte endast föremål som finns i den misstänktes besittning som får tas i beslag. Även exempelvis en målsägandes mobiltelefon får, mot målsägandens vilja, tas i beslag och analyseras om det kan ha betydelse för utredningen av brottet.
Enligt 27 kap. 1 § rättegångsbalken får ett föremål tas i beslag om det skäligen kan antas:
Sedan november 2024 har polis och åklagare getts möjlighet till att beslagta och förverka egendom utan konkret brottsmisstanke. Det räcker med att visa att egendomen inte står i proportion till en persons lagliga möjligheter att införskaffa egendomen. Om det är klart mer sannolikt att egendomen kommer från brottslig verksamhet så får alltså egendomen förverkas, vilket betyder att staten tar över ägandet av egendomen.
Den som är missnöjd med ett beslut om beslag kan begära prövning i rätten av beslaget. Rätten prövar då om det finns lagliga förutsättningar för att låta föremålet vara kvar i beslag eller om det ska lämnas ut. Domstolen ska skyndsamt pröva överklagandet vilket i regel innebär att det kommer hållas en beslagsförhandling inom fyra dagar. Domstolen kommer då pröva om beslaget ska bestå eller om egendomen kan lämnas ut.
Det beslagtagna föremålet förvaras av myndigheten under utredningen. Om föremålet inte längre behövs för utredningen eller rätten beslutar att beslaget ska hävas, ska det återlämnas till den som det togs från, såvida inte särskilda skäl föreligger. I vissa fall kan föremålet lämnas ut till målsäganden innan åtal har väckts om denne har bättre rätt till egendomen (27 kap. 4 a § rättegångsbalken).
