Några exempel på bedrägerier är sådana som sker genom identitetsstöld, genom att gärningsmannen ger uttryck för en vilja att betala för en vara eller tjänst som man aldrig avsett att betala, eller när någon säljer ett förfalskat konstverk.
Det finns en mängd olika förfaranden som är att bedöma som bedrägeri. Men det finns också en mängd förfaranden som vid en första anblick utgör ett bedrägeri men som i en rättslig kontext inte ska rubriceras som det.
Lite förenklat kan sägas att den som lurar någon och på så sätt orsakar denne skada och får motsvarande vinning kan dömas för bedrägeri.
Bedrägeri regleras i brottsbalkens 9 kapitel och där framgår att:
Ett bedrägeri förövas genom att gärningsmannen
Bedrägeri är ett gradindelat brott. Det betyder att brottet kan bedömas olika allvarligt och därför ge lite olika straff.
Om värdet är lågt, exempelvis vid en så kallad ”springnota” döms ofta för ringa bedrägeri. Ringa bedrägeri leder oftast till dagsböter som påföljd, även om straffskalan även innehåller fängelse i högst sex månader.
De flesta bedrägeribrotten är att bedöma som normalgradsbrott. För bedrägeri av normalgraden döms till fängelse i högst två år. Ofta kan frivårdspåföljder som villkorlig dom eller skyddstillsyn komma i fråga.
De allvarligaste gärningarna rubriceras som grovt bedrägeri. Vid bedömningen av om ett bedrägeri är att beteckna som grovt ska bland annat särskilt beaktas om gärningsmannen har missbrukat allmänt förtroende eller använt falska urkund eller vilseledande bokföring, eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada.
För grovt bedrägeri är straffskalan fängelse i lägst sex månader och högst sex år.
