För att en person ska kunna bli häktad krävs det först och främst att personen är skäligen misstänkt eller på sannolika skäl misstänkt för ett brott. För att domstolen ska kunna besluta om häktning måste brottet dessutom ha ett straffvärde på minst ett års fängelse. Det finns dock vissa undantag där även brott med lägre straffvärde kan leda till häktning, till exempel om det finns stark risk att personen annars skulle undandra sig lagföring.
Det finns tre huvudgrunder:
Om dessa villkor är uppfyllda kan domstolen besluta om häktning.
Det är obligatorisk häktning om brottet har minst 1,5 års fängelse i straffskalan.
I vissa fall kan en person häktas trots att det rör sig om mindre brott. Då krävs det att den som begärs häktad är på sannolika skäl misstänkt för ett brott, oaktat brottets beskaffenhet eller straffskala, och
En häktningsförhandling hålls i tingsrätten inom fyra dagar efter att någon gripits eller anhållits. Vid förhandlingen är både åklagaren och den misstänkte närvarande, och den misstänkte har rätt till en försvarsadvokat. Åklagaren redogör för skälen till häktningen och påstår åklagaren exempelvis att den misstänkte kan befaras fortsätta sin brottsliga verksamhet måste denna fara konkretiseras, så att den misstänkte får möjlighet att försvara sig mot åklagarens påståenden. Vid häktningsförhandlingen ska åklagaren också redogöra för vad som återstår i utredningen samt inom vilken tid åtal kan väckas.
Den misstänktes försvarare redogör sedan för inställningen till det som åklagaren påstår. Den misstänkte har också möjlighet, men inte skyldighet, att själv uttala sig om brottsmisstanken eller de särskilda häktningsskälen.
Om det med hänsyn till utredningen är nödvändigt hålls större delen av häktningsförhandlingen bakom stängda dörrar, vilket innebär att allmänheten inte får bevista förhandlingen samt att det som sägs vid förhandlingen inte får spridas vidare. När åklagaren påstår att det finns en kollusionsfara hålls förhandlingen i princip alltid bakom stängda dörrar.
Efter att parterna har fått slutföra sin talan ska domstolen meddela beslut, vilket sker efter en kortare enskild överläggning. Domstolen beslutar därefter om häktning ska ske, om personen ska försättas på fri fot, eller om ett annat tvångsmedel ska användas.
Domstolen kan besluta om restriktioner i samband med häktning, vilket innebär att den häktade exempelvis inte får ta emot besök, ringa telefonsamtal eller läsa tidningar. Restriktioner används ofta när det finns så kallad kollusionsfara.
En person får inte vara häktad längre än vad som är absolut nödvändigt. Åklagaren måste därför regelbundet redovisa för domstolen hur förundersökningen fortskrider, och begära omhäktning om den misstänkte fortsatt ska hållas frihetsberövad. En sådan omprövning sker vanligtvis varannan vecka.
Sverige har fått kritik internationellt för att personer ibland sitter länge i häkte innan åtal väcks. Det finns dock ingen exakt maxgräns för hur länge en person får vara häktad, utan det beror på hur komplicerad utredningen är och hur allvarligt brottet anses vara. Det finns alltså ingen bortre tidsgräns för hur länge en person kan vara häktad i Sverige. Den längsta häktningen i Sverige någonsin överstiger fyra år. Om den misstänkte kan befaras fortsätta sin brottsliga verksamhet, eller om brottsligheten betingar ett högt straffvärde, kan häktningsbeslutet stå fast även efter rättegången i tingsrätten och till dess att en dom vunnit laga kraft.
När den tid som åklagaren beviljats för att väcka åtal har löpt ut, måste åklagaren begära att tiden för åtals väckande förlängs om han vill att den häktade ska kvarbli i häktet. Om den häktade inte medger en sådan förlängning ska tingsrätten hålla en omhäktningsförhandling. Vid denna kontrolleras hur styrkan i brottsmisstankarna har förändrats under utredningen samt att åklagaren arbetar med den skyndsamhet som kan krävas när någon hålls frihetsberövad.
Om en person. varit häktad och senare frikänns från misstankarna har personen rätt till ersättning för lidande och förlorad inkomst enligt Justitiekanslerns praxis. Läs mer här om vad som gäller i dessa fall.
Under häktningstiden är det Kriminalvården som ansvarar för hur vardagen ser ut, och det finns tydliga rutiner och regler för vad som gäller. Vissa häkten kan ha egna rutiner men i regel ser det likadant ut oavsett vart i Sverige som man är häktad.
Den som är häktad har ofta begränsad tillgång till omvärlden, särskilt om åklagaren beslutat om restriktioner. Men i den mån det är tillåtet finns viss underhållning – till exempel kan man se på TV, lyssna på radio och läsa dagstidningar. Det finns också möjlighet att köpa enklare varor som godis och tobak, och att låna böcker från ett litet bibliotek inne på häktet.
För att få variation i tillvaron erbjuds fysisk aktivitet. Vissa häkten har gym där man kan träna antingen själv eller tillsammans med andra intagna, beroende på vilka begränsningar som gäller.
Om domstolen har gett åklagaren tillstånd att besluta om restriktioner för den häktade gäller särskilt hårda regler. Den häktade får exempelvis inte träffa andra häktade eller utan särskilt tillstånd ha kontakt med sina anhöriga. Åklagaren kan också förbjuda tillgång till tv, tidningar och andra nyhetsmedier, för att den häktade inte ska kunna ta del av nyhetsrapporteringen om brottet som misstanken avser.
Brev till och från den som är häktad med restriktioner granskas också av åklagaren, som har rätt att stoppa vidareförsändelsen om brevens innehåll har koppling till utredningen.
Den som inte har restriktioner kan få sitta på en gemensamhetsavdelning, där delar av dagen spenderas tillsammans med andra häktade på en mer öppen avdelning. Har du samsittning kan du även få dela cell tillsammans med en annan häktad person.
Även den som har restriktioner kan ansöka om samsittning men då måste detta godkännas av åklagaren.
De häktade serveras mat varje dag, och i vissa fall får man vara med och laga maten tillsammans. Det går att få specialkost om det krävs av hälsoskäl eller av religiösa skäl.
Kriminalvården tillhandahåller allt som behövs för personlig hygien – som handdukar, sängkläder, tvål och rakartiklar. Den som inte har egna kläder får låna kläder och skor från häktet. Det är också obligatoriskt att byta kläder regelbundet.
Alla häktade har rätt till en timmes promenad utomhus varje dag. Om det inte finns restriktioner kan man vistas tillsammans med andra under denna tid. Promenaderna sker i särskilda gårdar inne på häktet.
Den häktade får ha vissa personliga föremål på sitt rum, till exempel glasögon, fotografier eller enklare smycken. Men saker som kan utgöra en fara – för en själv eller andra – är inte tillåtna. Sådant som inte får finnas på rummet tas om hand och förvaras av personalen.
Om man blir sjuk under häktningstiden finns tillgång till sjukvård. En sjuksköterska eller läkare kan tillkallas, och medicin hanteras enligt bedömning – antingen får man ha den själv, eller så delas den ut av vårdpersonalen.
Det är också möjligt att få kontakt med religiösa företrädare. Kriminalvården försöker tillgodose önskemål om samtal med exempelvis präst, imam eller annan trosrepresentant. Om det inte finns någon på plats, kan personalen försöka ordna kontakt.
Anhöriga och vänner får inte längre lämna in pengar till någon som är häktad. Om en häktad person vill köpa något i kiosken så kan den intagna antingen delta i ordnad sysselsättning eller få häktesbidrag. Har man ordnad sysselsättning på häktet får man en ersättning på 17 kronor i timmen medans den som har häktesbidrag kan få 100 kronor i veckan. Rökning är tillåten, men bara på särskilt angivna platser utomhus.
Om en häktad person skulle skada sig eller avlida finns vissa försäkringssystem som kan ge rätt till ersättning, både för den intagne och för efterlevande.
