Huvudförhandlingen inleds med att åklagaren anger vad som påstås, samt redogör för eventuella skadeståndsanspråk och andra yrkanden. Om målsäganden företräds av ett målsägandebiträde är det denne som redogör för målsägandens anspråk. Den tilltalade eller dennes försvarare får därefter redogöra för inställningen, det vill säga om den misstänkte erkänner eller förnekar gärningen samt hur denne ställer sig till övriga yrkanden i målet.
Efter att yrkanden och inställning gåtts igenom, har åklagaren sin sakframställning. I sakframställningen redogör åklagaren lite närmare för vad det är som påstås samt redovisar den skrifliga och tekniska bevisningen. Efter åklagarens sakframställning är det försvarets tur att ha en sakframställning. Vid denna kan den misstänktes position i målet preciseras och om försvaret har åberopat egen bevisning gås denna igenom.
Efter sakframställningarna inleds upptagningen av den muntliga bevisningen. Först ut är förhöret med målsäganden (om det åberopats av åklagaren), sedan med den eller de åtalade i målet och sist med de eventuella vittnen eller sakkunniga som åberopats.
Efter att all bevisning gått igenom övergår rätten till att behandla den misstänktes personliga förhållanden, personalian. Denna genomgång innefattar bland annat ett utdrag ur belastningsregistret samt en redogörelse för frivårdens personutredning (om en sådan hämtats in). Vidare utreds den misstänktes inkomster samt försörjningsplikt till barn. Personaliagenomgången syftar till att vägleda domstolen i påföljdsvalet. Framför allt utreds om det finns förutsättningar för att välja en frivårdspåföljd, det vill säga en villkorlig dom eller skyddstillsyn.
Sist av allt är det dags för åklagaren och brottmålsadvokaten att sammanfatta målet i ett slutanförande, även kallad plädering. Den som pläderar förklarar för rätten hur den bör värdera bevisnignen som lagts fram samt fördjupar sig i eventuella rättsliga frågor av betydelse för prövningen.
